Flourescent adolescent
Det springer runt en liten elefant i min mage och jag tror den skriker i panik. Antingen har den fastnat någonstans eller så vet den om att jag börjar universitetet på måndag och märker att jag är LITE nervös.
Egentligen är det ju ingen större fara, bara ny klass, nya lärare, nytt system, nya personligheter, nya kunskaper, nya skämt och det faktum att matlådan blir en återkommande gäst i min väska. Inget konstigt alls.
Det är bara det att tänk om allt går fel?
Veronicas lista på saker som kan gå fel på universitetet:
*Jag går vilse
*Jag kommer försent
*Alla andra är mycket smartare än mig och pratar med ord jag inte förstår
*Alla andra är mer allmänbildade än mig och diskuterar saker jag inte vet något om
*Alla andra är större bokmalar än mig och drar citat från typ Kafka och Dostojevskij, som jag inte har läst
*Ingen tycker om mig
*Jag trivs inte i andras sällskap
*Jag har ingen att äta med under lunchen
*Jag misslyckas med uppgifter jag får på kursen
*Jag failar på tentan i slutet
*Mitt studiemedel tar slut pga av för många nödvändiga utgifter
Töntiga nojjor (som hyfsat enkelt kan åtgärdas) kanske, men de ligger och myser och elefanten påminner mig om dem.
